¿Qué canción de juego te da más fuerza?
¿Qué canción de juego te da más fuerza?
Soundtracks som inte behöver något spel
"Den episka gitarrn från Jeremy Sowell öppnar programmet som en port till imaginära världar, där videospel blir resonanskammare för ljud som lever för sig själva."
Relato & Archivo Sonoro
Natten börjar med en lugn melodi, Through the Valleys, från Jeremy Sowell. Det här är inte en vanlig spelsoundtrack, utan från The Elder Scrolls IV Oblivion, en musikbit som Damián beskriver som avslappnad och episk. Det är en subtil introduktion, nästan som ett ljudbrev från ett fiktivt värld, men det låter som om det hade spelats in till en episk fantasyfilm. Ljudet skriker inte, det bråkar inte, men det inbjuder till att föreställa sig. Även om genre inte nämns explicit, finns det toner av progressiv rock och en atmosfär som påminner om filmer som Lord of the Rings, men med en mer intim känsla, som om det hade spelats in för att följa en läsning eller en meditation.
Vid ungefär 24 minuter förändras tonen. Shall Never Surrender, från Devil May Cry 4, kommer in med en helt annan energi. Den här låten är ingen mjuk introduktion, utan ett skrikande gitarr- och trummenskrik som verkar ha tagits ur en industriell metal-konsert. Damián beskriver den som en dualitet: den börjar aggressivt och avslutas som en ballad. Det är en övergång som inte bara överraskar, utan också speglar huvudpersonens karaktär, Nero. Det är en låt som inte bara låter, utan också berättar. Energin är intensiv, men inte kaotisk; det finns en tydlig struktur, en progression som inbjuder till att följa med i rytm. Det är en sång man skulle kunna lyssna på i bilen, med fönstren upp och volymen på max.
Vid 36 minuter, Cables and Chaos från Prodeus, markeras en låg, men också en av programmets mest framstående ögonblick. Denna låt är enligt Damián den tyngsta av alla, och det är lätt att förstå varför. Ljudet är industriellt, med synteser som bas och trummor som inte stannar. Det är en sång som inte bara låter stark, utan också känns stark. Det är inte en soundtrack som bara finns där för att följa med, utan för att dominerande. Damián nämner att den har en tydlig progression, den börjar starkt och avslutas ännu starkare. Det är en låt som verkar ha skapats för en sista kamp, där det inte finns plats för rädsla eller tvivel. Det är en musikbit som inte behöver ett videospel för att existera; den skulle kunna vara inledningslåten till en konsert, eller avslutningslåten till en actionfilm.
Slutligen, vid 47 minuter, avslutas programmet med Never Surrender från soundtracket till Sonic Adventure. Denna låt är enligt Damián den mest motiverande av dagen, och det är lätt att förstå varför. Texten är direkt, med meningar som 'Don't ask me why, I don't need a reason, no matter what happens now, I'll never surrender in the battle'. Det är en låt som inte bara låter stark, utan också förmedlar ett budskap. Det är en sång som inbjuder till att resa sig, att gå vidare, att inte ge upp. Det är en låt som inte bara låter bra, utan också gör det bra att känna. Det är en sång man skulle kunna lyssna på i en svår situation, för att påminna sig själv om att det finns styrka inom sig själv.
I varje av dessa låtar pratar Damián inte bara om musiken, utan också om den. Han förklarar inte bara vad de är, utan också varför de är viktiga, varför de är värt att lyssna på. Det är inte bara ett program med ren musik, utan ett program med reflektion, med koppling, med upptäckt. Det är ett program som inte bara pratar om videospel, utan också om konst, om känslor, om ljud. Det är ett program som inte bara presenterar soundtracks, utan också lyfter dem. Och det är just det som gör detta program särskilt: det inte bara visar musik, utan också förstår den.
Pistas Sonoras de la Emisión
4 cortes- 01
Through the Valleys
Jeremy Sowell
- 02
Shall Never Surrender
Devil May Cry 4 Soundtrack
- 03
Cables and Chaos
Andrew Holschelt
- 04
Never Surrender
Sonic Adventure Soundtrack
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Muy buenas noches, gracias por acompañarnos a una nueva emisión de Por qué jugar. Aquí en el programa en donde ayudamos a recién llegados a conocer sus nuevos juegos favoritos y a los más veteranos a encontrar esas joyas ocultas, esos juegos a los cuales tal vez no les habían dado la oportunidad. En todo eso vamos a estar enfocándonos aquí en el programa. Como siempre se les invita a usar el hashtag de Por qué jugar en Twitter y...
También si prefieren usar la plataforma de Facebook pueden usar la caja de comentarios en Facebook de la publicación de aquí de Por qué jugar y también los vamos a estar leyendo. Lo que quieran compartirnos ya sean dudas, comentarios, alguna anécdota o sus opiniones acerca de lo que vamos a estar hablando el día de hoy. Pues en la emisión pasada de Por qué jugar estábamos dando la noticia
de que por primera vez en la historia de los Grammys se hizo ya por fin bueno por fin entró en efecto esto esta nueva categoría que es mejor banda sonora para videojuegos y bueno eso es un hecho histórico que nunca antes se había visto en una premiación del nivel de los Grammys sobre todo en los Grammys por sí mismos que se diera una premiación
a algo relacionado al mundo de los videojuegos. Este premio se lo llevó Stephanie Economu por su trabajo para el DLC de Assassin's Creed Valhalla con el nombre de Dawn of Ragnarok, el amanecer del Ragnarok. Aquí mismo también resaltábamos que me parece personalmente muy importante esto porque aquí en el programa hemos defendido mucho que los videojuegos pues también son arte.
que los videojuegos son más que un medio de entretenimiento, son un medio ya bastante maduro, que por años, por décadas incluso, se han llenado de prejuicios, sobre todo por personas, por gente que jamás en su vida ha tocado un videojuego, curiosamente, pero esta premiación, estas cosas como que en los Grammys se esté entregando un premio a los videojuegos, o al menos una categoría de videojuegos,
Creo que son los primeros pasos para que ya por fin se le esté dando el reconocimiento que se merecen a los videojuegos, entenderlos como el medio maduro que son, que no son en realidad muy diferentes a lo que sería la música en sí u otros medios como las películas, las series. Ya vamos bastante tarde en eso, pero estos primeros pasos son los más importantes, creo yo. Ya veremos en el futuro en qué otros...
tal vez premiaciones, de qué otra manera empieza a cambiar la perspectiva de la gente acerca de los videojuegos y eso es algo que a mí me entusiasma mucho, que por fin se vean no sólo como entretenimiento, como ocio, incluso como pérdida de tiempo para mucha gente, que ya por fin se le esté viendo como arte, como lo que es realmente. Y también un poquito con motivo de esto, de la premiación y de todo esto de las bandas sonoras,
Quise traerles algo que les había prometido hace ya algún tiempo, que era la segunda parte de bandas sonoras de videojuegos. El día de hoy también traigo una nueva selección de bandas sonoras que me parecen, son muy buenas y que se sostienen muy bien por sí solas. Nuevamente, tal como en esa ocasión, porque hemos hecho un par de estas emisiones. Una fue, que es de la cual vamos a estar haciendo la segunda parte hoy.
avslutade bandarsonorer som skapats för det specifika videospelet, inte licensierade bandarsonorer, alltså sånger som redan skapats tidigare av artister, från andra medier som inte nödvändigtvis var tänkta för det specifika videospelet, utan istället tillagda där. Det kommer inte att vara fallet idag, det kommer att vara bandarsonorer, som jag sa, skapade specifikt från början.
för deras respektive videospel. Och en liten varning, som en gång, att detta program kommer att vara väldigt rockigt, precis som förra gången, och jag tror att det inte kommer att bli en överraskning för många, eftersom jag tror att det har blivit ganska tydligt här, inte bara i programmet, utan även i själva Kyclops-stationen, att mina smakpreferenser, mina egna smaker, lutar mycket mot världen av rock och metal, och idag kommer vi att ha lite av det.
också något som jag sökte efter och nämnt ungefär för några sekunder sedan är att dessa bandarsonorer, det jag söker med dessa bandarsonorer, med dessa specifika sånger som jag bär med, är att de ska känna sig helt oberoende, alltså att de inte känns eller märks som att de är en del av en bandarsonora. Ibland när vi lyssnar på en sång från en bandarsonora kan vi säga att det märks att den är gjord för en specifik situation eller att den känns som en komplement till något
I detta fall av ett spel, kan det också vara en film, en serie, osv. Men inte som en egen verk. Detta utan att i något fall undervärdera arbetet hos artisterna bakom dessa bandarsonorer. Men det jag söker är att du till och med kan gå med en finta och tro att de är band som bara sysslar med musik. Inte band som sysslar med att skapa soundtracks för videospel. Dock försöker jag undvika detta i denna val.
Explora el archivo completo de ¿Por-Qué Jugar? Rockstar Games
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.