El payaso que se cae
El payaso que se cae
Clown, musik och sårbarhet i Palabrería
"Programmet börjar med den infektiösa energin från California Dreamin', en sång som sätter den psykedeleska tonen i ett verk där clownen och musiken smälter till en unik upplevelse."
Relato & Archivo Sonoro
Sändningen av Palabrería börjar med en infektiös energi, ledd av Paulinas Esperanzas röst och Damiáns närvaro. Samtalet med medlemmarna i Alegrísimo utvecklas med en naturlig flöd, som om varje ord var inställt som en ton i en sång. Redan från första minuten märks entusiasmen för clownen som konst som går bortom skrattet, för att röra djupare känslor.
Temat om kommunikation utan ord behandlas med en förvånande noggrannhet. Inviterna förklarar hur kroppsspråket och användningen av kroppen i clownen är kraftfulla verktyg för att koppla samman med publik. Här är kroppen inte bara ett instrument, utan en bro till universella känslor. Användningen av musik som en kommunikationsform framträder som en naturlig, nästan obundna val. Alegrísimo är inte bara ett verk, det är en koncert som påverkas av clownen, där varje ton och gest sammanflätas för att skapa en unik atmosfär.
Samtalet blir djupare när man pratar om karaktärerna och deras arketyp. Den vita ansiktet, Augustus, det röda ansiktet... varje en representerar en aspekt av mänskligheten, och i processen att spela upp dem upptäcker aktörerna mer om sig själva. Det är en process av självkänsla som speglas i varje rörelse, varje uttryck. Clownen är inte bara en mask, det är en form av att vara som avslöjas i sårbarheten. Och där, i hjärtat av programmet, berör man temat om misslyckandet, en huvudsaklig verktyg i clownen. I en värld som kräver perfektion påminner clownen oss om att det är okej att vara fel, att det är okej att falla, och att i det finns en vackerhet som inte kan köpas.
Musiken blir också ett utrymme för ofullständighet. Medlemmarna i Alegrísimo pratar entusiasmikt om hur de tillåter att tonerna avviker, hur de gör fel på scenen och hur publiken accepterar och älskar dem. I detta sammanhang är California Dreamin' inte bara en sång, utan en metafor för vad clownen söker: en ren koppling, en upplevelse som inte kan upprepas. Väljandet av låtar från 60-talet och 70-talet är inte slumpmässigt. Det är ett medvetet val för att evokera en tid av fred, av brödraskap, av färgglada färger. Det är en sätt att ta det som verkar förlorat tillbaka till nutidens sammanhang.
Det mest intrycksvärda momentet i programmet är när man annonserar händelsen den 19 juni i Biblioteca Vasconcelos. Det är en annons som inte bara avslutar samtalet, utan lyfter det till ett nivå av engagemang med publiken. Alegrísimo är inte bara ett verk, det är en inbjudan till att uppleva något som inte kan planeras. Och där, i den annonseringen, märks clownens energi: den av någon som lämnar sig själv till publiken, som låter sig ses, som tillåter sig att falla och bli älskad för det.
Avslutningen är en sång som stänger programmet med en energi som inte tillåter tvivel. Land of a Thousand Dances är en sång som, som programmet självt, blandar det klassiska med det moderna, det allvarliga med det komiska. Det är en sång som inbjuder till att dansa, röra sig, känna. Och det är just i det ögonblicket, med musiken som spelas och med inviternas röster som ekar i hjärnan, som man förstår varför clownen är en konstform som inte kan ignoreras.
Pistas Sonoras de la Emisión
2 cortes- 01
California Dreamin'
The Mamas and the Papas
- 02
Land of a Thousand Dances
Wilson Pickett
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Connecta med Kyclops. Hej, hur är det? God kväll. Och det är en ära för mig att vara tillbaka i en ny inspelning av Palabrería. Jag är ganska upphetsad, eftersom som alltid, vad ska jag säga? Idag har jag nytta att vara tillsammans med min älskade vän Damián. Hur är det, Damián?
Hej Pau, god kväll till alla som lyssnar. Vi är i Palabrería-inspelningen och ja, jag är också upphetsad. Jag har också haft en stund sedan jag var här i detta program och idag kommer vi att bringa något särskilt. Ja, jag är väldigt upphetsad för denna intervju. Hur tycker du om att presentera dagens intervjuer?
Självklart. Bra, vi kommer att be er att presentera er själva, men idag kommer vi att ha med oss medlemmarna i en verka, en clownverka som heter Alegrísimo. Tack, laget. Och här är de. Tack, Gustavo. Hej, hej. Hur är det? Hur mår ni? Mycket, mycket glad att vara här hos er. Tack också. Det är vår nytta. Alonso, hur mår du?
Hej, hej. Tack. Så här, väldigt glad att vara tillbaka hos er och att ge det. Så. Jacqueline, hur mår du? Hej, hej. Mycket bra. Mycket glad att vara här hos er. Tack så mycket. Och sist har vi Julio. Hur är det, Julio? Vem, jag? Ja. Jag är också väldigt nöjd att vara här.
I hast, men det finns någon som låter. Uff, psykofoni. Det är så mycket fixat. Ja, men väldigt nöjd att vara här och uppjagad att presentera projektet. Perfekt. Ja, som jag förkunnade redan för några små minuter sedan.
De är medlemmarna i en verka som heter Alegrísimo, en clownverka. Kan ni berätta lite mer om, för att börja med, vad är en clown? Hur gör ni det? Titta, Gustavo. Ge det, Gustavo. Gör det, Gustavo. Titta, Bart, säg ditt. Clownen är en teknik...
Aktning, jag betraktar det som en specialitet inom aktning, där vi som tolkar söker något annat känslor hos publiken genom skratt, som nostalgi, glädje, sorg, och allt detta genom kroppsspråk, ett universellt språk.
försöka tala så lite som möjligt. Och i fallet med Alegrísimo, har vi byggt en clownband. Det vill säga, vi använder också musik som ett medel för att komma i kontakt med publiken. Det är allt. Mycket bra, mycket bra svar. Du förkunnade det, du sa lite att...
Utan många ord, är det nödvändigt eller kommer det att uppstå fallet att man använder ord som sådana eller vilket är ersättningen för denna frånvaro av ord? Det beror mycket på varje clown, varje payaso. Vanligtvis används inte ord, det är en teknik som är lite mer latinamerikanskt, men utan ord används ett språk som kallas uberish.
som inte är ett språk i sig, men som är förståeligt för folk. Jag tror att ett exempel som är lite närmare för radiolistan skulle vara språken som har byggt upp, till exempel, de Minions, som genom dessa ord förstår du att de säger utan att det är ett språk i sig. Ja, självklart.
Bueno, no es ningún secreto, aunque mucha de nuestra audiencia puede no saberlo, yo también tuve la fortuna de trabajar con este gran equipo y a mí me llegaron a decir que el Giverish y el Clown como tal les recordaban un poco, por ejemplo, a series como Pingu en la cual no hay como tal un lenguaje, pero y tal como nos decías tú Gustavo, es mucho la presencia de la corporalidad, ¿no? Sí.
Sí, se utiliza mucho el cuerpo, los lenguajes universales de este, creo que todos tenemos una forma de adquirir este lenguaje, ya lo tenemos, digamos, en el sistema, en el cerebro, en la empatía, en la propia percepción corporal, y creo que eso ayuda mucho, o sea, un rostro triste, todos lo identificamos, un cuerpo...
Explora el archivo completo de Palabrería
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.