Clásicos vs. novedades
Clásicos vs. novedades
En en dag med premiärer och klassiker med Marshall
"Energin från 'Nom, Nom, Nom' går över till punkens vrede hos Moogar och klassikern från Superjoint Ritual. Marshall går inte bakom sig med råd och anekdoter."
Relato & Archivo Sonoro
Sändningen börjar med en klassiker från Silver Muds och Hot Chip, en samarbete som blandar elektronik med sug och som redan har över hundra tusen uppspelningar. Det är en premiär som inte förblir i en låda. Marshall annonserar det med entusiasm, som om det vore ett musikmässigt julklapp. [02:44]
Därifrån går programmet mot det agresivaste. Down Girl, med deras singel 'Dig', presenterar en fräsch punk, med hänvisningar till barns tecknade figurer, som Hello Kitty och Sailor Moon. Marshall nämner dem som en flickband med ett nyligen släppt album som lovar. [08:31]
Sedan kommer Heavy Lungs, en annan brittisk band, med 'Get Out', en snabb och kort singel, med den där känslan av punkens nödvändighet som inte ger upp. Marshall introducerar den som en naturlig övergång, ett sätt att höja dagens volym. [15:12]
Jill or Hell kommer in med två låtar i en, en tribut-samarbete till Refused. Det är ett exempel på vad neopunk kan erbjuda: kort, snabbt, med den där rebellkänslan som inte försvunnit. Marshall nämner det med entusiasm, som om det vore ett upptäckt. [20:51]
Moogar, från Austin, Texas, kommer fram med 'Not the One', en singel som låter som en blandning mellan vrede och sorg. Marshall beskriver det som ett ljud som återuppliver punken med en modern touch. [28:01]
Superjoint Ritual avslutar med 'Waiting for the Tuning Point', en låt som är kort men kraftfull. Phil Anselmo och hans medarbetare behöver inte mer än några sekunder för att lämna sin mark. Marshall introducerar det som en klassiker som inte går förbi. [33:11]
Witchcraft, med 'Desconstruction', bär ett mer progressivt ljud, med den där melodiska tonen som kontrasterar med vad som kom före. Marshall nämner att det var dags för en klassiker, även om han erkänner att Witchcraft inte är en band som upprepas på fredagsklassikern. [39:47]
Och för att avsluta, Opeth, med en låt från deras nya skiva, som inspireras av serien 'Succession'. Låten innehåller ett flöte-solo från Ian Anderson från Jethro Tull, en cameo som inte går förbi. Marshall nämner det med en aning av ironi, minns det ögonblicket då Jethro Tull vann en Grammy för ett album som inte var metal. [45:08]
Pistas Sonoras de la Emisión
8 cortes- 01
Nom, Nom, Nom
Sliver Muds y Hot Chip
- 02
Dig
Down Girl
- 03
Get Out
Heavy Lungs
- 04
Worms of the Sins / Faculties of the School
Jill or Hell
- 05
Not the One
Moogar
- 06
Waiting for the Tuning Point
Superjoint Ritual
- 07
Desconstruction
Witchcraft
- 08
Canción número 4
Opeth
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Connecta med Kyclops
Adjö!
Välkomen till middagsprogrammet. En gång till är vi här och anslutna till det levande sändningsflödet på kyclopsradio.com.
Tack också till de som lyssnar på den framtida versionen på Audacy, iVox, Spotify och Apple Podcast. Tack så mycket för att ni spelar upp detta ljudfil. Jag är Jorge Marshall, du är på Kyclops Radio. Och bra, vi börjar med en ondå mer av premiärer, redan de sista i år. Det kommer fortfarande att komma premiärer, det finns fortfarande nya sånger. Ni vet att vi också har några som är en smula försenade eftersom de har stackits ihop, vi väljer vilka som är bäst eller de som vi gillar mest.
Och bra, det är fallet med denna sång som kom för två veckor sedan från två mycket populära projekt, två band som spelar olika stilar, men som har detta gemensamt, att de gillar hur elektronisk musik och att ha suggestiva texter. Vi pratar om Sliver Muds, som de också alltid gör sånger om Brexit och alla dessa sociala problem i Storbritannien.
Och det finns också Hot Chip, som Hot Chip också har humoristiska texter, men de går lite mer åt den goda hondez, de kliver inte så mycket in. Så där är Hot Chip och Slipknot, de släppte ett par sånger tillsammans och det vi hörde var Nom, Nom, Nom, så är det. Det är sången som haft flest uppspelningar, den har redan 139 171 uppspelningar, i motsats till den andra sången.
Och jag tror att den kommer att placera sig bland de bästa i år, med allt och med att den just kom ut, jag tror att den kommer att bli en av de bästa i år. Och bra, så där är det. Vi börjar lugnt, vi börjar med en god stämning, vi börjar med rytm för att dansa lite där i kontoret, i offentlig transport, var som helst ni gör er dagliga arbete. Det är en mycket bra sång, vi gillar dessa två projekt mycket, men...
Programlinjen kommer inte att gå i den goda stämningen, i dessa lite mer dansvänliga rytmerna, i infektiösa rytmerna. Vi kommer att börja lägga på allt mer och mer tunga. Vi kommer att lägga på rasande eftersom jag vet att ni gillar mycket metal eller hög volym. Och vi kommer inte att bryta med så mycket metal just så, metal sådär, inte heavy metal, inte thrash, inte death, inte power metal. Men vi kommer att bryta med saker som verkligen rasar.
ni är på den linjen av metal som redan är aggressiv, så bra, vi börjar långsamt, vi går upp decibel och vi går vidare med en annan ny sång, detta är från en band som heter Down Girl och som släppte bara för några dagar sedan, denna sång som heter Dig, för två veckor exakt, och bra, detta band är fortfarande nytt, de har väldigt få saker, det är en kvartett av tjejer
pura single, de är banden som också bara dedikerar sig till att släppa EP:er, men de har redan haft två år sedan de släppte Beauty Queen, som vi spelade här, sedan har vi inte spelat något annat än detta nya single från 2024, de har ett litet album, men om det redan är ett Longplay från 2023, som vi inte lyssnade på förra året, så...
vi kommer att behöva spela upp den för att se vad vi har att erbjuda för nästa år av detta album som fastnade där och som, om den har flera låtar, har åtta och alla är väldigt korta, men okej, det räknas som ett album så nu har de släppt EP:erna och till slut gjort sitt album, jag just insåg det, men okej, jag tittade på denna singel och en av låtarna har, okej, det finns en video
som ni kan hitta på YouTube. Den hänvisar till många karikyurer. När de var barn. Jag antar att vi också är samtidiga. De gör saker som hänvisar till Hello Kitty. Till Sailor Moon. Till Heidi. Till de magiska kämpanerna. Och en massa karikyurer. Såväl japanska som amerikanska. Så där kan ni kolla. Gå till Down Girls YouTube-profil och där hittar ni den videon och fler.
Explora el archivo completo de El Programa de Mediodía
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.