¿Por qué Metallica vuelve a lo viejo?
¿Por qué Metallica vuelve a lo viejo?
Metal, punk och politiska hälsningar i Kyclops middagssändning
"Programmet börjar med en dosis Metallica som tar oss tillbaka till deras början, följt av en ström av nya band som bryter in med råa riff och klistrande melodier."
Relato & Archivo Sonoro
Kyclops Radios middagssändning börjar med en dosis nostalgi: Metallica med 'Screaming Suicide' från deras nya skiva 72 Seasons. Det första riffet, med det där garage- och blues-talet, tar oss tillbaka till tiderna med Kill 'Em All, där Lars Ulrich fortfarande andas in energin från Motorhead och King Diamond. Värdet, Jorge Marshall, går inte runt omkring: om Metallica går tillbaka till det gamla, varför klaga så mycket? Frågan hänger i luften medan trummorna från James Hetfield exploderar som en åska.
Därifrån hoppas vi in i världen av det nya: Put on Dog, en amerikansk band som blandar psykodeliskt punk med vildt hardcore. Deras låt, med titeln som låter som en språkspel, är en ström av distorsionerade riff och pop-melodier som inte släpper taget. Marshall berättar att de spelade in den under pandemin, en sällsynta som verkar ha kommit från underjordiska djup.
Programmet stannar inte upp. Hoffs, en ny brittisk band, kastar in 'No Accident', en låt som verkar ha kommit från ett garaget i London med rök och utdrunken öl. Marshall, upphetsad, varnar oss: detta är bara början. Energin i låten är så ren att det verkar som att de tre killarna bara behöver spela, allt flödar som en ström av adrenalin.
Och nu finns ingen broms. Jesus Peace, med sitt livekaos och deras viscerala metalcore, kommer in i programmet med 'Gates of Hearn'. Värdet beskriver hur de kämpar med publiken, accepterar flaskslag och slutligen omfamnar sina motståndare. Det är en värld där rock inte är ett underhållande, utan en kamp, en gemenskap. Låten, med sin fulla distorsion och bakgrundsgroans, verkar som en oändlig fest av kaos.
Programmet accelererar med Obituary, vars tunga och brutal death metal sticker in som en kniv. Marshall berättar hur bandet har behållit sitt ljud sedan 80-talet, utan några kompromisser eller förändringar. 'Dying of Everything' är en verk av snabba och lenta riff, med en distorsion som verkar vilja krossa högtalarna. Den låt som spelas, 'Barely Alive', är ett bevis på att death metal inte dör, utan bara förändras.
Därefter bringar Lucifer Star Machine lite klassiskt rock med punk-klipp. 'Psychic Vampires' är en låt som verkar ha kommit från 70-talet, med klistrande melodier och en energi som inte ger upp. Marshall, med sin entusiasm, säger att det är en band som inte bara låter bra, utan också går upp på scenen med samma intensitet.
Programmet stannar inte upp. Humulus, en italiensk stoner rock band, kastar in 'Gone Again', en tät och atmosfärisk låt som verkar ha föddes i en stenöken. Marshall berättar hur Heavy Psych Sound, en italiensk skivbolag, har gjort Italien till en epicentrum för stoner. Låten glider som en ström av distorsion och djup bass, med ett tempo som verkar aldrig sluta.
Och nu i den sista rutan, bringar Spirit Caravan en estnisk låt med 'Healing Taunch'. Marshall varnar oss att projektet, som ledds av Huayno, har varit tyst, men att de snart kommer besöka oss med The Obsist. Låten, med sitt kaotiska ljud och röster som verkar utmana tyngdkraften, avslutar programmet med ett ekot som inte lämnar lätt.
Pistas Sonoras de la Emisión
11 cortes- 01
Screaming Suicide
Metallica
- 02
Put on Dog
Put on Dog
- 03
No Accident
Hoffs
- 04
Gates of Hearn
Jesus Peace
- 05
Barely Alive
Obituary
- 06
Psychic Vampires
Lucifer Star Machine
- 07
Unknown
Can
- 08
Desconocida
Desconocida
- 09
Gone Again
Humulus
- 10
Healing Taunch
Spirit Caravan
- 11
Freaks of the Front
Emil and the Sniffers
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Kom igång!
Och tack också för att ni lyssnar på detta ljudfil på plattformen Spotify eller Apple Podcast. Ja, tack så mycket för att ni är här, välkomen. Idag kommer vi att ha mycket ny musik, också några klassiker som vi plockar upp ur skåpet, också... Nej, jag tror att det är rariteter denna gång, eller hur?
men vi kommer att ha väldigt bra musik med väldigt bra energi, med mycket decibel, med gitarrsolon, med baterier som blittrar, och därför börjar vi med det nya från Metallica, om jag vet rätt, kunde vi inte låta det bli här, sen går vi och säger att vi kommer att ha med oss
Saker som inte kommer att spelas någonstans annan och Metallica ljudar också ju var som helst, ju i alla bussar i offentlig transport ljudar Metallica, ja. Men jag tror att de nya låtarna inte. Så där är det, det här var Screaming Suicide från albumet som kommer att kallas 72 Seasons och som påminner oss om Metallicas första album, särskilt minns det...
det albumet med covers, Garage Days eller Garage Inc, och de gjorde covers till Merciful Fate, de gjorde covers till King Diamond, de hade också covers till Mutterhead, Black Sabbath, Misfits och så vidare, men det påminner mer rättvisande om den nya vågen av brittisk metal, så de var väldigt fans, särskilt Lars var den som var mest fan, en stund följde han
Motorhead var dit de gick, faktiskt smyggade han in i övningarna och blev vän med de från Motorhead, så Lars var väldigt fan av all den brittiska vågen och det reflekterades i deras låtar, de gjorde många covers, de tog med dessa låtar till väst och folk, så som man inte hade eller inte hade riktigt internet tillgängligt som idag, eller informationen, så sen tänkte folk att de var originalvisa från dem, men nej
Och det stilen såg de till i deras första två album, som var Kill 'Em All och Ride the Lightning. Så det påminner väldigt mycket om det. Alltså, ja, det är plötsligt en samling av gitarrsolon och riff som påminner mycket om deras början. Men okej, till slut...
Jag menar, det är okej att de återvänder till den där stilen, alla sa alltid, det nya från Metallica gillar jag inte längre, det bra var över på det fjärde albumet, jag vet inte vad, att de återvänder till det förra. Okej, de återvänder till det förra och nej, det gillar jag inte längre, att de fortfarande låter likadant. Så inget av det passar dem.
Och så, det är ju Metallica, med deras miljoner dollar, jag tror att de inte bryr sig så mycket om åsikterna från vissa fans, och jag säger, jag vet inte varför de klager så mycket på Metallica, jag tror snarare att det är på grund av deras överexponering de senaste åren, de senaste decennierna, eftersom till exempel AC/DC, eller hur mycket Rammstein som alla gillar, fortfarande låter likadant på alla deras album, och med AC/DC finns det inget problem, det är bra, med Rammstein.
Vad fan. Nej, men ingen klager heller. Och det är okej, eller hur? Det är bra att fylla en pinchad konsert och allt. Och wow. Så där är det det nya från Metallica. Jag vet att vissa gillar det. Jag vet att vissa inte gillar det. Men där är det. Jag tror att många gillar den nya låten. Det verkar som att det gör det.
Jo, jo, jo, den har energin för att kunna koppla samman vissa personer. Så, jo, låt oss se vad som händer med det andra av Metallica och deras konserter 2024. Och bra, så går vi vidare med mer musik. Tack så mycket. Vi bringar premier, som jag säger. Jag är Jorge Marshall. Ni kan kontakta mig via @jorge-marshall på Twitter.
o här clubs radio på alla sociala medier kan man göra det om ni lyssnar på detta i framtiden kan ni kommunicera med oss när ni vill vid vilken tid ni vill ni kommer att bli besvarade vi kommer att läsa dem och om det är någon rekommendation så kommer vi naturligtvis att ta det i beaktande så där finns det också kan ni skicka meddelanden på röst om ni vill jag vet inte betalt via paypal betalt via mobiltelefonen vad ni vill vad ni vill
Explora el archivo completo de El Programa de Mediodía
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.