<link href="/assets/css/boxicons.min.css" rel="stylesheet" />
Kyclops Radio

¿Por qué el indie se convirtió en un género?

Jorge Marshall 69:54
Crónica Editorial
por Jorge Marshall

White Stripes, indie och nostalgi i eftermiddagsprogrammet

"Eftermiddagsprogrammet börjar med riffet från Seven Nation Army av White Stripes, en sång som blev ikonisk i populärkulturen. Därefter navigerar programledaren genom indie-nostalgin med Kings of Leon och Albert Hammond Jr."

Relato & Archivo Sonoro

Eftermiddagsprogrammet börjar med ett riff som inte behöver introduktion: Seven Nation Army av White Stripes, en sång som blev himmelsång på arenor och konserter. Jorge Marshall nämner den som singeln som catapultade bandet till berömmelse, och det är inte för att inte: med sitt basriff och minimalism blev den en av de mest kända sångerna under 2000-talet. Sången nämns också i sammanhanget med dess användning i fotbollsflaggor, som i fallet med Oribe Peralta, vilket ger den en känsla av nostalgi och popularitet som går över musiken.

Därefter dyker programmet in i indie, ett rörelse som Marshall beskriver som en allmän kassa som inkluderade band som var så olika som Kings of Leon, The Strokes och Clap Your Hands Say Yeah. Programledaren minns hur indie var mer en sätt att distribuera musik än en ljudstil, och hur det över tid blev ett genr, ibland till och med meningslöst. Han nämner band som The Fratellis, ett glömdt band vars sång Flathead lyssnas på med nostalgi. Enligt Marshall var indie inte bara en etikett, utan en generation som identifierade sig med ett sätt att göra musik och leva.

I den andra delen fokuserar programmet på Soundgarden, ett band som nyligen valts in i Hall of Fame. Marshall nämner det som ett band som förtjänat erkännandet för länge sedan, och även om händelsen var känslomässig, såpekade han också att det var mer en marknadsföring än ett hedersmärke. Programledaren minns sången Outshined, en av hans favoriter, och hur dess ljud lutar mer mot doom än grunge. Här märks kontrasten mellan det mjuka indie och det tyngre rock, en kontrast som programmet undersöker med intresse.

Programmet stannar också upp för att hedra Jonathan Aycock, gitarristen i Black Tusk, som avled i en motorcykelolycka. Marshall väljer sången Bring Me the Darkness för att minnas honom, en sång som, enligt honom, speglar bandets anda och förlusten som hans frånvaro innebär. Programmet får också en förfrågan från Giovanna, som begär en sång från Trashwall, ett portugisiskt thrash metal-band. Den inkluderas i spellistan, vilket visar att programmet inte bara fokuserar på det klassiska utan också på det nya.

För att avsluta presenterar Marshall Agriculture, ett experimentellt black metal-band med inslag av shoegaze. Sången Body Dharma beskrivs som en intensiv ljudupplevelse, med lager av brus och en mörk atmosfär. Även om den inte är för alla öron, presenterar programledaren den som ett exempel på hur musiken fortfarande utvecklas, även inom genrer som verkar vara på gränsen. Programmet avslutar med ett avslutande meddelande, som påminner om att musiken inte dör, utan bara förändras form.

Sammanfattningsvis är eftermiddagsprogrammet en blandning av nostalgi, kritik och upptäckt. Från White Stripes till black metal, varje sång och varje samtal speglar kärleken till musiken och vikten av att minnas, men också att fortsätta lyssna och lära sig.

Audio íntegro en el archivo de Kyclops Radio.

Pistas Sonoras de la Emisión

11 cortes
  1. 01

    Seven Nation Army

    White Stripes

  2. 02

    The Space

    Kings of Leon

  3. 03

    Wasting the Day

    Albert Hammond Jr.

  4. 04

    Seitan

    Clap Your Hands Say Yeah

  5. 05

    Flathead

    The Fratellis

  6. 06

    Not the One

    Black Rebel Motorcycle Club

  7. 07

    Walk Away

    Franz Ferdinand

  8. 08

    Outshined

    Soundgarden

  9. 09

    Bring Me the Darkness

    Black Tusk

  10. 10

    We're Outside the Wall

    Trashwall

  11. 11

    Body Dharma

    Agriculture

Transcripción del episodio

Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet

  1. Connecta med Kyclops.

  2. välkomna tillbaka till en ny middagsprogram, tack så mycket för att ni är anslutna till det live-signalen på kicklubsradio.com, tack också för att ni lyssnar på oss i framtiden på vilken som helst av era favoritströmningssystem, tack så mycket till alla, tack för att ni spelar upp oss oavsett vad ni gör, om ni är på väg till skolan, på väg till jobbet, städar, tvättar kläder, äter, gör middag, vad som helst, tack så mycket till er alla för att ni lyssnar på detta program, jag är Jorge Marshall och ni kan kontakta mig på kläder

  3. jorge-marshall detta på x inget annat och om inte till våra arroba Kyclops Radio detta på facebook x blue sky

  4. TikTok, var som helst, tack så mycket till er alla, där kan ni skicka våra förfrågningar, era klagomål, era kommentarer, liksom Yobanka, som ofta skickar oss saker, och som faktiskt kommer vi att ta med en av deras förfrågningar, en av de förfrågningar som ni har skickat, men faktiskt är detta den nyaste, ni skickade den i går, men det kommer att ljudas senare, eftersom vi först kommer att börja med ett lite mjukare ljud, något som var väldigt populärt vid början av 2000-talet, vid början av decenniet, men redan före det.

  5. före det, nej, det kan inte vara mer än 20 år och om det som vi gjorde för att välkomna er var med white stripes, denna väldigt populära band, som idag är väldigt populära, men i sitt tid var det inte lika mycket, och särskilt med det singel som vi hörde som heter feeling love with a girl, som sägs vara det som de gjorde sig kända världen över, och där började de att stiga som skum på dåligt serverad öl

  6. Och med detta album, eller hur? Det var White Blood Cells, men det var inte förrän 2003 med Elephant och med singeln Seven Nation Army, att de blev helt berömda, de hördes överallt, de kom ända till att höras i fotbollsfraser, beroende på landet och laget, bra, så det blev frasen med namnet på någon viktig spelare. Till exempel här i Mexiko kom det att höras Chucky Lozano.

  7. El choquilosano. Precis, med melodin från Seven Nation Army, som först började med Oribe Peralta, eller hur? Med den förskräckliga Peralta, som de kallade. Eller den vackra. Jo, nej, det blev bara den förskräckliga Peralta. Men, i alla fall, blev denna sång så populär att jag säger, även i fraser, alla använde den. Någon gång, 2004, Audioslave, live, använde den. Den lät väldigt bra, verkligen.

  8. Jag kommer att leta upp ljudet, där hade jag den på ett piratplatta från radioaktiv, så jag kommer att leta upp den och någon dag kommer jag att lägga upp den för er. Men bra, så White Stripes, som dessutom allt arv som de lämnat eftersom de har påverkat väldigt många nya band, faktiskt erkänns White Stripes mer än allt som Jack White gjort under de senaste åren.

  9. och jag tycker att nivån har ökat så mycket både i komposition och i sättet att spela gitarr i alla deras andra projekt faktiskt känner jag att de är mer ambigua och som mer komplexa att göra allt de har gjort till exempel med Raconteurs i sitt soloprojekt med The Dead Weather bra i The Dead Weather spelar han trummorna men det man erkänner mer det han gjort med White Stripes som att jag inte vet om det är nostalgi

  10. den nostalgin av mer än 20 år, ja, inte? Jo, många önskar att White Stripes skulle återkomma. Många trodde att det skulle bli något sådant en dag, men med det som hände vid deras inkomst till Rockhallen verkar det som att Meg och Jack White aldrig kommer att samlas igen. Och detta för att, ja, som vi berättade i går så fanns det detta evenemang, inte? På Rockhallen, nya artister tillfördes, till exempel som Outkast, och här i Mexiko...

  11. många väntade på att Maná skulle bli med, inte? Och plötsligt spelas Léchale, vampiro! Och där, inte? Guau! Sker festen. Och Maná, det mexikanska stoltheten. Att det inte hände är bra. Det är bra att det inte hände så att resten av världen inte säger, ja, det är ju så att deras bästa rockband i Mexiko är Maná.

  12. det är inte ens rock, inte? Det är en slags poprock med färg, jag vet inte, tropiska. Men bra, i alla fall, det är inte temat med Maná. Många säger att Alex Sintek, inte? Han skulle verkligen förtjänta. Åh, nej, nej, nej. I alla fall, eftersom de i Rockhallen tillför personer som inte ens är rock. Till exempel, i detta fall, Outkast, inte? Eller att de tidigare har varit nominerade, Mariah Carey.

Continuar en el Dial

Explora el archivo completo de El Programa de Mediodía

Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.

Ver Frecuencia