<link href="/assets/css/boxicons.min.css" rel="stylesheet" />
Kyclops Radio

Rock con preguntas que no dejan dormir

Jorge Marshall 55:23
Crónica Editorial
por Jorge Marshall

Låtar för att vakna ur politiska drömmar

"Ett program fullt av riffs, kritik och kvinnlig energi. Från covers av Blondie till uppkommande band från Mexikos delstat, dagen fylls med ljud som inte låter sova."

Relato & Archivo Sonoro

Kyclops Radios middagsprogram börjar med en kritisk ton, där Jorge Marshall analyserar det presidentiella debatten som om det vore en protestlåt. Istället för politiska reklamer väljer programledaren en låt som ekar med den kollektiva frustrationen: ¿A qué le tiras? av Felder. Bandet, ett kvintett från Mexikos delstat, erbjuder ett ljud som blandar rock med kritiska texter och existentiella frågor. Låten, släppt 2021, känns lika aktuell som om den skrivits i dag. Felders energi är direkt, med riffs som inte ger upp, och en röst som inte skyr några omvägar. I [01:15] dyker programmet in i den protestande atmosfären utan att lämna tonen.

Klockan [08:27] introducerar programledaren en överraskning: Nat Simons, en spanska sångerska som täcker Call Me av Blondie. Men det är inte en version som är vad som helst. Nat Simons lägger till en extra dos energi och en pop-inslag med gitarr, som om hon vore på turné i Madrid. Coveret, kallat Llámame, är en del av albumet Felinas, som kom ut detta år. Programledaren nämner att han inte är lika imponerad av hennes version av en låt från Héroes del Silencio, men med Nat Simons finns inga tvivel: hennes tolkning är ren adrenalinkänsla, med en röst som inte skyr några omvägar. I [10:55] fylls programmet av den energi som inte kan ignoreras.

Konversationen blir mer politisk i [18:23], när Marshall introducerar Bala, ett damduo från Spanien som sjunger på spansk. Låten Equivocarme är inte bara en musikalisk deklaration, utan också en metafor för vad det känns som att göra fel i en så polariserad värld. Programledaren nämner att Bala har ett nytt album med 12 låtar, alla med titlar som speglar en mörk men verklig stämning. Bala:s riffs är täta, som om det vore en band med sex medlemmar, men bara två. I [19:45] pratar Marshall inte längre bara om musik, utan om en band som kanske kan spela på festivalen HSBC, ett evenemang som lovar att bli allt kvinnligt. Och det är inte en liten detalj.

I [26:48] fokuserar programmet på Apocalipstick, ett band av fem kvinnor som spelar hard rock med inslag av heavy metal. Låten Fantasma, en del av EP:n De Sangre, är en visuell på vad som kan uppnås när rock inte bara är en mode, utan en livsstil. Programledaren nämner att Apocalipstick har ett ljud som påminner om 90-talet, med riffs som inte skyr några omvägar. I [21:36] jämför Marshall Apocalipstick med band som Margaritas Podridas, även om han erkänner att de inte låter exakt likadana. Men de delar den energin att aldrig ge upp.

Programmet avslutas med en sista låt: Lights of the Universe av Teonanacatl, ett band som återuppliver psykodeliskt rock från 60- och 70-talet. I [49:27] nämner programledaren att Teonanacatl inspireras av boken La Visión de los Vencidos, och att deras namn betyder 'gudarnas kött'. Låten är en auditiv upplevelse som blandar riffs med naturljud och en röst som verkar komma från en annan värld. Det är som om rocken från 70-talet har återvändt, men med en modern touch. I [49:27] avslutar programmet inte med ett rop, utan med ett avslut som inbjuder till att fortsätta lyssna.

Under hela programmet reflekterar Marshall inte bara över musik, utan också över social kritik, övervärdering av band och betydelsen av kvinnor i musiken. I [25:51] nämner han hur det diskuteras på sociala medier om om band som Las Margaritas Podridas är övervärderade, och hur det speglar en kultur av jämförelse som inte alltid har mening. Men på Kyclops Radio är det inte viktigt vem som är mer eller mindre, utan vad som låter bra och vad som får känslor.

Programmet avslutas med ett avslutande meddelande: tack för att ni håller kontakt, för era kommentarer och era känslor. I [47:47] påminner Marshall om att dagens playlist var vag, men att det är en del av Kyclops Radios charme. Det finns ingen fast väg, bara låtar som förbinder, kritik som väcker och en energi som aldrig släpper. I [49:27] avskeder programledaren med en sista låt som inte bara är en musikalisk not, utan en inbjudan att fortsätta drömma, göra fel och fortsätta framåt.

Audio íntegro en el archivo de Kyclops Radio.

Pistas Sonoras de la Emisión

7 cortes
  1. 01

    ¿A qué le tiras?

    Felder

  2. 02

    Llámame

    Nat Simons

  3. 03

    Equivocarme

    Bala

  4. 04

    Fantasma

    Apocalipstick

  5. 05

    Dollhouse

    The Halfish Experience

  6. 06

    D.R.S.I. o D.R.S.E.

    Las Hot Marys

  7. 07

    Lights of the Universe

    Teonanacatl

Transcripción del episodio

Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet

  1. Connecta med Kyclops.

  2. Vänligen, så länge det inte är er tur att hålla tal, är det överens att ni inte visar bilder. Jag hoppas att de från Latinos har noterat att den som faktiskt fick kontrakt från Morenas regering är den från PRIAN, eftersom de bara skapade något upp där. Du kommer inte att bli president, landet skulle falla ner. Linje 12 har redan förklarats, ni kan se det också på min hemsida. Också förklarats om återprövningen. Det som är imponerande är att de fortfarande gör politiskt bruk av en tragedi. Tack för att ni är här, jag visar en teckenspråksbetyg som gemenskapen för sörjande lärt mig för några dagar sedan. I love you. Snabbt, nej, nej, nej, nej och punkt, anmälan. Vakna, vakna, vakna. Du är kandidat för en narco-parti, eftersom det här är den reklam som Morena gör på sociala medier. Och dessutom...

  3. Och vi börjar med dagens lunchprogram, nu verkligen, RIVS från Latinamerika. Tack så mycket för att ni är anslutna till La Señal i live på kyclopsradio.com och tack för att ni lyssnar på oss i framtiden på någon av strömningssajtarna, särskilt Spotify eller Apple Podcast, där Apple Podcast är det bästa att lyssna på, men okej, fler människor lyssnar på oss på Spotify. Det finns också webbplatser som Audacy och iVox och där kan ni också hitta våra program.

  4. Såväl detta som de tidigare, sedan mer än ett år. Så tack till er alla, oavsett vad tid det är, vilket dag det är, vilket ögonblick i mänsklighetens historia ni är. Det är möjligt att det redan är ett postapokalyptiskt framtida och ni fortfarande lyssnar på detta program, och att filen fortfarande finns där. Så tack. Jag är Jorge Marshall och vi börjar med denna låt och med det ljud som vi lämnar er av lite av det som var i...

  5. i debatten, inte i debatten på söndagen, i presidentdebatten där så ser vi många misstag, många dumheter, många tomma löften, mycket, mycket lögner, mycket skådespel, mycket dåligt skådespel, många oanvändbara improviseringar, skratt och obehagliga blickar, det är det som man ser i debatten, inget mer, jag ser inga verkliga förslag

  6. som är trovärdiga, ingenting som jag kan tro, ingenting som kan ge mig hopp för ett bättre framtida, och det är därför vi förväntas rösta, och därför måste vi vara uppmärksamma, eftersom vi måste vara ansvariga för att veta

  7. Vad är det som gäller för oss mest? Vad gillar vi mest? Men jag säger, vänligen, inte? Om alla gick i samma riktning, mot ett bättre framtida för Mexiko, skulle alla sammanföra sig och det skulle inte finnas lika många partier, och alla skulle lägga fram sina bästa förslag, alla skulle rösta för vad vi gillar mest och det som får flest röster, allt sker, inte? Alla förslag från de tre partier, fyra, fem, eftersom de redan är allierade, alla.

  8. Så skulle man rösta för något bättre, kanske inte bara en enda president, de tre kunde leda där, totalt, inte? Alltså att det inte är en president som vanligt, och att det inte är en person som inte kan röra, eller något. Jag tror att det är det som vi gör fel som samhälle, att ha en person som representant som förmodligen ska vara leden, inte? Chef och det är bara skit. Det är skit från det moderna samhället.

  9. t

  10. qué se me ocurre a mí y cuál es mi propuesta. No tengo ni una, por eso no me dedico a la política, pero yo nada más veo y digo lo que pienso y lo que me podría parecer buena idea. No sé, tal vez muchos obviamente no están de acuerdo conmigo y eso se vale, de eso se trata. Y bueno, pues ahí está. No vamos a hablar más del debate, o tal vez sí, no lo sabemos.

  11. Pero ya, no queremos saber nada más, no queremos escuchar más esa pinche cancioncita del movimiento ciudadano, ni nada. Aquí están libres de spots políticos y de apoyo, ¿no? Y de chayote hacia el gobierno actual, hacia los que ahora ya son de la oposición, ¿no? Ahora ya son los punks el pan, por ejemplo, y el PRI ya son los punks, ya son los anarquistas.

  12. Y por eso comenzamos con esta canción que se llama ¿A qué le tiras? Este dicho ya muy famoso de ¿A qué le tiras cuando sueñas mexicano? Bueno, pues aquí lo retoma Felder y que nos pareció muy apropiado a todo esto que está pasando en el país y también en todo Latinoamérica, ¿no? Estamos más o menos en las mismas situaciones. Y la banda se llama entonces Felder, les digo, es un quinteto del Estado de México.

Continuar en el Dial

Explora el archivo completo de El Programa de Mediodía

Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.

Ver Frecuencia