¿Es 72 Seasons un buen álbum o una repetición?
¿Es 72 Seasons un buen álbum o una repetición?
72 Seasons: Metallica kommer tillbaka med mer av samma sak
"Det nya albumet från Metallica är ingen ombyggnad utan en förlängning av det redan kända, med riffar som snarare tråkar en och en formel som upprepas."
Relato & Archivo Sonoro
Programmet i mitten av dagen börjar med ljudet från Lux Eterna, den första låten på det nya albumet från Metallica, 72 Seasons. Programledaren, Jorge Marshall, döljer inte sin entusiasm för bandet, men döljer heller inte sin kritik: albumet är ingen stor språng, utan en upprepning av det som redan gjorts. De enskilda låtarna fungerar, men tillsammans känns det som en maraton av samma sak. Marshall nämner att albumet producerades av Greg Fidelman, en namn som ofta dyker upp inom industrin, med referenser från band som Slayer, System of a Down och Black Sabbath. Producenten har arbetat med Rick Rubin, samma som hjälpte Metallica på Death Magnetic, och det märks i produktionen av det nya albumet.
Programledaren stannar också upp vid namnet på albumet: 72 Seasons, som representerar de 72 år människor lever i genomsnitt. Omslaget är minimalistiskt, med en kund och element som är kastade ut, som om det hade sprängts. Albumet är en slags resa genom livet, från barndomen till ungdomen. Men enligt Marshall reflekterar musiken inte den utvecklingen: låtarna upprepas, med liknande rytm och riffar som känns trötta. Programledaren nämner att albumet inte är dåligt, men heller inte ett klassiker. De enskilda låtarna kan fungera, men det fulla albumet känns överväldigande.
En av de låtar som mest imponerar är Room of Mirrors, med ett repetitivt refräng och intressanta rytmbyten. Man hör också en demo av Cyanide, som tidigare hette Herman's Soup. Denna låt är en av de få som bryter mot den upprepande mallen i albumet. Programledaren nämner också att albumet Lulu, en samverkan med Lou Reed, är ett missförståelserikt album, men enligt David Bowie kommer det en dag att erkännas som en konstverk. Denna del av programmet är en av de mest intressanta, eftersom man berör en mindre känd sida av Metallica.
Programmet avslutas med en liveinspelning av Fight Fire With Fire, uppförd på Foro Sol 2009. Programledaren meddelar att Metallica kommer att uppträda på konserter 2024, och att han redan har biljetter till fyra av dem. Meddelandet är tydligt: Metallica är fortfarande en viktig band, men det nya albumet är ingen stor framsteg. Det är en förlängning av det som redan gjorts, med riffar som snarare trågar en och en formel som upprepas. För fans är det värt att lyssna, men för kritiker är det bara ett till album.
I sammanfattning är dagens program en konversation mellan fans, med en ärlig kritik och en uppskattning av Metallicas historia. Det handlar inte om en professionell analys, utan om en åsikt från hjärtat. Programledaren är ingen expert, men en meloman som förstår musiken och vet vad han gillar. Och det är det som gör programmet intressant: en röst som inte försöker övertyga, utan bara dela.
Pistas Sonoras de la Emisión
8 cortes- 01
Lux Eterna
Metallica
- 02
Speed of the Bone
Metallica
- 03
Cyanide (demo)
Metallica
- 04
Room of Mirrors
Metallica
- 05
Lurid
Metallica
- 06
Sleepwalk My Life Away
Metallica
- 07
Fight Fire With Fire
Metallica
- 08
Ride the Lightning
Metallica
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Connecta med Gitlox.
Och det var Lux Eterna, med det som Metallica presenterade 72 Seasons, deras nya album som kom förra veckan och som vi redan kunnat lyssna på, och det är också det som vi välkomnar er till middagsprogrammet. Tack så mycket för att ni är anslutna till La Señal i live och tack för att ni lyssnar på denna ljudfil på Spotify och Apple Podcast. Jag är Jorge Marshall, ni kan kontakta mig via mina Twitter-@arrobor, Jorge-Marshall.
eller till våra stations-@arrobor, som är Kyclops Radio, både på Facebook, Instagram och Twitter. Där finns bilden av programmet, denna gång hänvisande till omslaget av det nya Metallica-albumet. Under bilden kan ni lämna era kommentarer, era klaganden, era önskemål, om ni vill, era recensioner av det nya albumet, vad ni vill. Detta program är, så att säga, lite speciellt, men det är inte helt så.
Ett specialprogram om Metallica. Vi kommer bara att prata om 72 Seasons, som vi tyckte var lite, och som är programets ton, för att det ska vara värt att ni lyssnar, kommer vi att spela sånger som ni inte hittar någon annanstans, inte hittar på digitala plattformar, inte hittar, jag vet inte, på en pirat-CD i hörnet. Det är väldigt svårt att hitta de sånger som vi kommer att spela. Och bra, tack för att ni är här.
Vad tyckte ni om det nya Metallica-albumet? Det... jag vet inte, det har inte gått så bra i kritiken, det har inte gått så dåligt, men Metallica har haft många kritiker sedan 90-talet, sedan det kom albumet med samma namn, det svarta, och där gick många fans bort, men de fick också många andra, andra gamla fortsätter att följa. Så jag vet inte, jag vet inte, men kommersiellt har det gått väldigt bra, det gör det.
Men när man tänker på teknik och allt annat, i teknisk analys, tror jag att det inte har gått så bra. Det bör nämnas att detta album var tänkt med lite progressiva inslag, det märks i vissa av sångerna. Robert Trujillo med basen gör ett utmärkt arbete, men det känns som att det inte riktigt exploderar, åtminstone inte många av dem.
Till exempel finns det en sång som heter, låt mig tänka, jag minns. Ja, det gör det, de har också detta, att de inte är särskilt minnesvärda. Jag tror det är Sleepwalk My Life Away. Den börjar väldigt bra, har en utmärkt bas. Progressionen går väldigt bra, men sen minskar den och blir tråkig. Så, nej. Och trots att albumet presenterade fyra singlar som är ganska bra.
Jag tror att där var det ingen klagan, alla lyssnade på den, och man hade goda åsikter. Den första som vi redan spelat in, Lux Eterna. Sedan kom Screaming Suicide, som påminde om saker från Unjustice For All. Det var också If Darkness Had The Sun, som också är en bra låt, med bra förändringar under hela sången. Och 72 Seasons, som är den som ger albumet sitt namn.
och som börjar snabbt, faktiskt börjar med väldigt trashy inslag och som verkar vara en fortsättning på Hardwired eller Self-Destruct åtminstone från den sista sången som är Speed of the Bone och som går bra ihop, alltså du kan lyssna på det föregående albumet och direkt spela upp 72 Seasons och det blir perfekt, de går i den linjen eftersom ni minns att Hardwired eller Self-Destruct hade
Rolas rápidas, pero también era un disco con un groove bastante de contoneo. Tenía un contoneo interesante, no estaba mal, pero estaba bien. No sé, tal vez porque tiene ya seis años, me gusta más que este nuevo. Este nuevo lo he escuchado unas tres, cuatro veces yo creo ahorita.
Pero no sé, no sé, todavía no me gusta más que la anterior. Pero bueno, para que se acuerden de cómo sonaba la última canción del Hardwire, The Self-Destruct, y para que vean que sí va muy bien de la mano con 72 Seasons, vamos a escuchar esto. Estás en el programa de mediodía. Muchas gracias por estar conectados, gracias por estar reproduciendo esto. Y esto es Speed of the Bone de Metallica.
Y ahí termina Spirit of the Bone del Hardwired Ocelot Destruct de Metallica, el disco anterior al 72 Seasons y que tienen un sonido muy parecido, de hecho decimos que hasta es la continuación del disco anterior, este nuevo álbum. Y es que, pues yo digo que suena similar porque trabajaron con el mismo productor y él mismo hizo las mezclas, este señor se llama Greg Fidelman.
Explora el archivo completo de El Programa de Mediodía
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.