Espacios vacíos en videojuegos
Espacios vacíos en videojuegos
Liminala rum och ekon av videospel
"Programmet börjar med den atmosfäriska 'In Too Deep' från Genesis, en perfekt introduktion till liminalitet. Därefter dyker Damián upp i tomrum, där tystnaden pratar mer än några ord."
Relato & Archivo Sonoro
Programmet börjar med en mjuk och atmosfärisk introduktion från Genesis med 'In Too Deep', en sång som känns som en öppnad dörr till en värld av övergångar och mellanrum. Damián förklarar snabbt att dagens tema är just det: de liminala rummen, de platser som existerar mellan det verkliga och drömmen, det tomma och det fyllda. Musiken är den perfekta bakgrunden till denna konceptuella resa.
Värdet går in i ämnet med en blandning av nostalgi och nyfikenhet, minns hur han stötte på liminala rum i spel som Halo. Här blir det alienringen en övergångsarena, med fasta ljusstrukturer och rum som inte verkar ha något tydligt syfte. Det är i detta sammanhang som programmet får liv, med Damián som beskriver hur det enkla faktumet att vara i ett rum som är designat för någon annan inte ger en känsla av tillhörighet utan snarare av oro.
Den första musikinterruptionen med 'In Too Deep' är inte bara en paus, utan en förlängning av samtalet. Atmosfären i låten förstärker idén om övergång och väntan, något som Damián utnyttjar för att återvända till ämnet med en större djup. Han nämner spel som Super Mario 64, där de liminala rummen inte är avsiktliga utan snarare ett resultat av tekniska begränsningar. Resultatet blir en värld som verkar ofullständig, men som samtidigt har en drömmaktig vackerhet.
När programmet pausas med 'A Pocket Size Sun' från Tiamat förändras atmosfären. Denna sång, mörk och sorgsen, introducerar en ny nivå av spänning. Damián utnyttjar tillfället för att prata om backrooms, ett urbant fenomen som blivit en perfekt metafor för vad ett liminellt rum är. Programmet blir mörkare, mer inåtvänd, och musiken stödjer det med en vibe som verkar komma från en dröm.
Den andra halvan av programmet fokuserar på spel som Half-Life och Garry's Mod, där liminaliteten inte bara är ett visuellt fenomen utan en interaktiv upplevelse. Damián beskriver hur dessa spel tillåter spelarna att skapa sina egna rum, vilket leder till tomma kartor och upplevelser som utmanar logiken. Det är här programmet når sitt intressantaste punkt, med Damián som utforskar hur skapandefriheten kan skapa rum som är både märkliga och fascinerande.
Programmet avslutar med en reflektion över Fallout och Silent Hill, två spel som använder liminaliteten för att skapa en atmosfär av rädsla och spänning. Damián avslutar med en glad sång från Ace Frehley, ett kontrast som framhäver känslomässig mångfald som ett enda tema kan generera. Avslutningen är kort, men fylld av en känsla av kontinuitet, som om programmet inte hade slutat utan snarare öppnat en dörr till fler frågor.
Sammanfattningsvis är 'La Dimensión Arcade' inte bara ett program om videospel utan en utforskning av hur tomma rum, ofullständiga kartor och drömmvärldar kan berätta mycket om oss själva. Musiken, från 'In Too Deep' till 'Quantum Flux', fungerar som en känslomässig guide genom dessa abstrakta koncept, formar och ger dem ljud.
Pistas Sonoras de la Emisión
3 cortes- 01
In Too Deep
Genesis
- 02
A Pocket Size Sun
Tiamat
- 03
Quantum Flux
Ace Frehley
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Tredje sändning under namnet La Dimensión Arcade. Men okej, välkomna alla, tack för att ni är med. Idag kommer vi att ha ett ämne som jag egentligen ville prata om sedan länge, faktiskt redan innan detta julvaccationsperiod. Och som på något sätt är ett ämne som vi redan har pratat lite om här i programmet, men vi har aldrig gjort ett program som specifikt handlar om detta ämne, som är det om liminala utrymmen.
I spel, självklart. Och vi kommer att utforska några spel. Vi kommer att nämna några spel som jag har sett och till och med spelat. Jag tycker att de har denna ganska liminala vibe. Vi kommer också att prata om vad dessa utrymmen är. Och att det inte bara begränsas till spel. Faktiskt finns det allt... Säg gärna att det är en slags fanbase. En bas av fans av dessa liminala utrymmen.
Det är ett ämne som jag gillar mycket i allmänhet, inte bara i spel. Där kan ni söka upp några bilder eller några videor om vad ett liminellt utrymme är för att få en tydligare idé. Men här kommer vi att förklara det och vara ganska beskrivande. Och som vanligt, innan vi formellt börjar, bjuda in er att använda hashtaget, antingen...
Vi kommer fortfarande att använda det en stund till, det om varför spela, men vi har också hashtaget för La Dimensión Arcade eller dimensión, ursäkta, dimensión arcade. Du kan ha en 'la' i början eller inte. Vi kommer att läsa alla och om ni vill, har vi redan kommentarsboxen i Facebook-publicationen med dagens ämne, med dagens program. Där kan ni se den imponerande Doom Slayer som vår omslagssida.
av programmet, åtminstone för tillfället. Och där kommer vi att läsa dem så mycket som möjligt, både på X via hashtagarna och på Facebook, om ni vill använda kommentarsboxen, så vet ni, här kommer vi att läsa alla så mycket som möjligt. Så vi börjar med att prata om vad ett liminellt utrymme är, vad liminella utrymmen är, som jag nämnde i början av programmet.
Det är något som vi redan har pratat om här i programmet, men inte specifikt dedikerat till det, utan som att vi plötsligt nämnde ett spel, särskilt jag minns att under denna skräckperiod, under denna oktober-november-period förra året, pratade vi om några spel som hade denna liminella vibe, eftersom det inte är helt att det är något direkt kopplat till skräck,
Det är väldigt lätt att hamna i detta, i skräck. Några av de spel jag spelat har plötsligt denna ganska mörka vibe just på grund av denna liminalitet, antingen i deras utrymmen eller i nivådesignen. Det finns några saker där som plötsligt inte riktigt passar i vår hjärna och det är det som ger detta liminella känsla.
Men nu, ett liminellt utrymme är i grunden ett övergångsrum, så kallat. Det är ett ställe som är designat inte för att du ska stanna där länge eller som har en fast funktion som inte brukar vara att stanna. Så när denna regel bryts lite är det när de blir liminella, det är när de blir lite mörka till och med.
Här använder vi alltid exemplet på tomma skolor, antingen på natten eller på dagen, det känns alltid ganska ovanligt att vara ensam i en skola, det finns också exemplet på en tom supermarknad, föreställ dig att du går in i en Walmart till exempel och det finns helt enkelt ingen där, utan någon anledning, det är inte som att det har skett...
en olycka eller en katastrof, utan det finns helt enkelt ingen där, kanske för att du är vaktmästare där och det blev just din tur att vara på plats när det inte fanns någon, det är inte som att platsen i sig är ondskapelig, men när det inte uppfylls detta syfte blir det lite konstigt och till och med ondskapeligt i internetkulturen
Det här med liminala utrymmen, som jag sa tidigare, har en hel rad följare som också kopplar det mycket till det som kallas backrooms, alltså, en översättning som de bakre rummen eller de bakomhusrummen. Det här kommer från en bild som blev populär på 4chan där någon postade...
En bild som verkar vara en sorts kontor, men tomt, utan möbler, utan människor, bara gula väggar med en något mörkare belysning och där korridoren verkar vara oändlig, som om den inte har något slut. Och det här väckte folkens nyfikenhet eftersom det var en enda bild som inte ens var som att det fanns ett spöke där eller något sådant.
Explora el archivo completo de La Dimensión Arcade
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.