Un percusionista que lucha con arte
Un percusionista que lucha con arte
En en song som heter frihet i Tlanepantla
"I de 30's, Master Owner öppnar med en konversation som luktar teater och jord, med Juan Carlos Ruiz, percussionist och konstnär som lämnat spår i Tijuana, Aguascalientes och nu i Tlanepantla."
Relato & Archivo Sonoro
På första minuten presenterar Master Owner gästen med en varm ton, som om det vore en vän som kommer hem. Konversationen är ingen formell intervju, utan ett utbyte mellan två personer som delar en passion för konsten. Juan Carlos Ruiz, percussionist och lärare, berättar om sin resa från Tijuana, där han föddes, till Tlanepantla, där han nu bor och undervisar. Hans röst är lugn, men full av intensitet, som om varje ord vore ett slag på en timpani.
Musiken kommer in redan vid 38 minuter, med låten 'Yo te nombro libertad' av Nacha Guevara. Det är en komposition som inte låter meningslös, utan som ett ekot av allt man pratat om tidigare. Nachas röst, kraftfull och full av passion, verkar skrika ut friheten som så många längtar efter i Tlanepantla. Orden, som 'por el pájaro enjaulado' eller 'por mi amigo que está preso', blandas med musiken, som har ett tempo som lockar till rörelse. Det är ingen protestlåt i punkstil, utan en låt om motstånd med en melodi som tränger in i huden.
Juan Carlos nämner hur i Tlanepantla, våldet är en verklighet man lever med dagligen, men också hur konsten kan bli en flyktväg, en form av att bygga något nytt. Programmet stannar inte vid kritik, utan visar hur han, från ett ungdomskör, försöker ge form åt den hoppet. Tonen är rå, men inte hopplös. Musiken han väljer är ingen slump: Nacha Guevara, med sin basstämma, verkar representera rösten hos de som inte har någon röst. Varje ton i 'Yo te nombro libertad' verkar som ett slag i luften, ett påminnande om att friheten inte är ett rätt, utan en kamp.
Programmet avslutas med en avskedssedan som inte låter som ett farväl, utan som en lovat: att de kommer att fortsätta lyssna på berättelser om konst och motstånd. Juan Carlos går, men hans röst stannar, som Nacha Guevaras, in i lyssnarens huden. Låten stannar inte kvar i luften, utan blir en inbjudan att fortsätta kämpa, att fortsätta tro på friheten, även om det är en abstrakt idé som ibland verkar omöjlig att nå.
I de 30's är det inte bara en radioprogram, det är ett utrymme där musik och ord kommer ihop för att säga det man inte kan tiga. Och i detta avsnitt, sjunger Nacha Guevara det som Juan Carlos inte kan säga, och programmet blir ett handling av motstånd, konst och hopp.
Pistas Sonoras de la Emisión
1 cortes- 01
Yo te nombro libertad
Nacha Guevara
Transcripción del episodio
Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet
Hur är det med er vänner? Hur har ni det? Ni är i er program på 30. Som ni vet, detta är nu den andra säsongen. Vi är i detta tredje kapitlet och mycket nöjda eftersom om vi sammanfattar lite, minns ni att i det första kapitlet hade vi en gäst? David Mateos. I förra veckan hade vi våra vanliga avsnitt. Låt oss prata om livet, låt oss prata om kultur, låt oss prata om politik och låt oss prata om resa. Men idag igen och tack.
Tack för stödet från flera som har skickat meddelanden till oss, idag har vi igen en gäst. En gäst som idag inte kommer att prata om politik, utan vi kommer att prata om kultur. Med stort nöje och med stor glädje får vi in Juan Carlos Ruiz. Hur är det med dig vän? Bra, bra, mycket tack för inbjudan. Ja, så vi kommer att prata om musik, om det ni gillar och vill ha. Kanske ta upp några problem som jag har märkt här.
Jag är Tlanipatlense. Faktiskt, om du tillåter mig, Vill jag först fråga dig: Vem är du? Från var kommer du? Och vad sysslar du med? Ok, så bra. Jag är Juan Carlos Ruiz. Jag föddes i universets mitt. Som jag säger, jag tror att universets mitt är där man är, eller hur? Oavsett var du är. Så jag föddes i Tijuana, Tijuana, Baja California. Ett vackert ställe, där man spelar spel som är mycket bättre än Nintendo, eftersom det är
Det är en riktig kamp för överlevnad där, men det är vackert. Jag föddes i Tijuana, sedan har jag bott i Monterrey, i Guadalajara, Mexico City. Mina senaste års bostad var Aguascalientes, i världens största kantina, i den nationella färestävlingen i San Marcos. Så det anses av Recordines, på grund av den mängd kilometer och kilometer av barer, av områden där man kan dricka.
fritt, men det finns också en imponerande kulturell aktivitet, mer än fem forum som fungerar samtidigt till tidskriften. Så också inom den nationella färestävlingen i San Marcos finns mycket stöd och mycket kultur, och det finns forum av alla slag, från populär musik till jazz till orkester. Innan vi går in på det, berätta lite om hur du flyttade från Tijuana till Aguascalientes, eller vad som hände där, varför flytta från Tijuana?
Aguascalientes eftersom min far, i fredens namn, han var bondman, och hade just en gårdsställe i Aguascalientes. Jag föddes i Tijuana eftersom han var en stor gårdshandlare och han blev inbjuden att arbeta i San Diego. Så han var där i flera år. Under den tiden föddes jag och som barn, ungefär åtta år, flyttade familjen tillbaka till Aguascalientes.
främst på grund av nivån av våld som fanns. Och i Aguascalientes började jag att utbilda mig inom konstnärliga området. I Tijuana tog jag också några lektioner, började studera piano, började studera percussion, började göra teater, började göra mycket aktivitet i Aguascalientes. Din far som kom från allt det där med bondar, jag föreställer mig att leda marken, att arbeta med djur, hur bestämmer du dig att det inte är det för dig och att det är det kulturella? Hur upptäcker du det? Min far...
Intressant, och här finns ett mycket viktigt grundläggande för det vi kommer att prata lite mer om senare, min far lyssnade alltid på klassisk musik, Mozart, Beethoven, Bach, osv. När han kom hem. Och från där började mina smak för musik och teater och konst i allmänhet att växa. Och jag tror att personer som är mer i kontakt
con la naturaleza, quizás somos las personas que tenemos esa facultad de ver la vida y apreciar la vida a través de cosas hermosas. Y el arte es lo bello de la naturaleza y de la virtud. ¿Tú qué estudiaste? Yo al final de cuentas hice, soy licenciado como percusionista. Percusionista es aquel que toca timbanes, marbimba, grafano, todos los instrumentos que
Tienen un sonido o se les saca un sonido a través del bol, incluso el propio cuerpo, la percusión corporal. Posteriormente hice posgrados en Nueva York de timbales, en diferentes lugares de marimba, de vibráfono, etcétera, etcétera. Y dirección coral y estudié para coach vocal en Alemania. Ah, qué interesante. ¿Y cómo fueron esos brincos? ¿La licenciatura en dónde la hiciste? En Aguascalientes, pero en una época en la que faltaban muchos más.
La currícula de maestros no era tan grande. Entonces, digamos que era una educación o una carrera, como se le llama. Tienes el material de una materia, haces tu examen con sinodales y modular y ya te lo van avalando. Entonces, por eso también viajé mucho porque buscaba dónde me dieran clases, dónde tomar las clases con la...
con la currícula necesaria para poder pasar materias. Entonces viajé muchísimo en ese sentido. Qué interesante. ¿Y cómo fue el brinco para ir a Nueva York e ir a Alemania? Cuéntanos. En Nueva York fue básicamente para... Me ofrecieron un diplomado en la ejecución de los timbales y algunos otros instrumentos de percusiones orquestales y fui y lo tomé. Afortunadamente con B con DECA porque la música es cariño.
Explora el archivo completo de En los 30's
Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.