<link href="/assets/css/boxicons.min.css" rel="stylesheet" />
Kyclops Radio
En los 30's #145 Fanzine

Una decisión inesperada con una perrita

Master Owner 24:32
Crónica Editorial
por Master Owner

En liten hund, ett program och ett bok som får dig att fundera

"Programmet inleds med en intensiv berättelse om en liten hund som blir till en symbol för ansvar, kärlek och humanisering. Rösten från Master Owner blandas med ljudet från Shakira och en historia som inte lämnar dig kall."

Relato & Archivo Sonoro

I [00:01] inleds programmet med en anslutning till Kyclops och ett varmt hej från Master Owner. Det regniga väderminnet påminner honom om London, men tonen byts snabbt när han berättar en personlig historia: en liten hund som följde honom en regnig dag och förändrade allt. I [01:31] berättar programledaren i detalj hur hunden, som han kallade Solovina, följde honom till ett ställe där han till slut bestämde sig för att ta henne med sig, även om han inte visste hur han skulle ta hand om henne. Berättelsen blir mer intensiv med varje minut, tills i [02:58] han bestämmer sig för att ta henne till en veterinär och möta en serie ansvarsfrågor han aldrig trott att han skulle få. I [03:57] reflekterar programledaren över konceptet att humanisera djur och hur han, även om han inte ville, ändå kom att känna en stark koppling till hunden. I [05:24] tar historien en oväntad vändning när han får veta att hunden inte var hans, utan tillhörde en polis som lämnat henne hos en fackförening. I [07:21] bestämmer sig programledaren för att ta henne med sig, även om han inte känner sig redo för ansvar. I [08:49] ger han hunden ett nytt namn: Hanna Solovina, och bestämmer sig för att försöka träna henne. I [09:18] reflekterar programledaren över hur hans syn på djur har förändrats och hur han nu förstår varför många människor humaniserar dem. I [11:15] bestämmer han sig för att ta henne till ett hem, men när han ser andra hundar i dålig skick känner han skuld och beslutar sig för att ta del i stiftelsen för att hjälpa dem. I [12:13] undrar programledaren hur samhället har kommit att humanisera djur så mycket och om det är ett positivt eller negativt fenomen. I [14:10] gör programmet en reklampaus med en bit av Shakira. I [14:40] reflekterar programledaren över hur hans regissör, Tad, hjälpte honom att konceptualisera idén om att humanisera djur och hur han själv, även om han inte gör det, förstår de som gör det. I [15:09] berättar programledaren om sitt andra bokverk, *Un amor de 60 días*, en historia baserad på WhatsApp-medarbetare där två karaktärer berättar en kärlekshistoria från sina perspektiv. I [16:07] reflekterar programledaren över hur många människor idag har starkare relationer med vänner de inte ser fysiskt, men som de kommunicerar med konstant via meddelande. I [17:06] nämner han hur denna idé överraskade en läsare som sa att boken väckte empati och fick henne att fundera över sin egen situation med sin partner. I [19:02] berättar programledaren hur boken hjälpte honom att förstå hur människor kan projektionera sina känslor och beslut genom andra personer och hur detta kan leda till konflikter. I [20:01] sammanfattar programledaren bokens handling, där en författare faller för en tjej som redan har en partner, och hur historien blir mer komplex med de versioner varje person berättar för sina vänner. I [20:59] nämner programledaren hur denna idé överraskade en läsare som beslutade sig för att titta i sin partners telefon för att se vad han berättade för sina vänner. I [21:07] avslutar programledaren den litterära delen och meddelar att programmet kommer att fortsätta med en reklampaus. I [21:36] återkommer programmet till luften och programledaren bjuder lyssnarna in i läsarklubben som de arrangerar varje månad. I [22:06] nämner programledaren en läsare från läsarklubben, Domi, och meddelar att de snart kommer att organisera en träff. I [22:35] bjuder programledaren lyssnarna in i läsarklubben och uppmanar dem att delta i programmet med sina egna historier. I [23:04] nämner programledaren att han vill att programmet ska fortsätta växa och bida in fler personer som gör konst eller kultur för att dela sina historier. I [23:33] avslutar programledaren programmet med en tack till sin producent och lyssnarna, och meddelar att programmet kommer att upprepas varje måndag på Spotify. I [24:03] avslutar programledaren med en varm hejdå och en godnattönskning.

momentoDestacado

momentoDestacado

momentoDestacado

momentoDestacado

momentoDestacado

momentoDestacado

momentoDestacado

Audio íntegro en el archivo de Kyclops Radio.

Pistas Sonoras de la Emisión

1 cortes
  1. 01

    no especificada

    Shakira

Transcripción del episodio

Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet

  1. Ansluta till Kyclops.

  2. Hej vänner! Hur mår ni? Ni är tillbaka i programmet på 30. Tack för att ni lyssnar. Regnig onsdag, en dag med väder som får mig att tänka på mitt hemstad London. Men det är bra att vi nu är anslutna, att vi snart ska börja med programmet och berätta att jag har några intressanta historier för er idag. Jag har nästan alltid berättat historier som hänt mig för flera år sedan. Men denna vecka och idag hänt det...

  3. historia som jag vill berätta för er, och det är något som jag tycker är väldigt intressant att humanisera våra husdjur. Jag tror att det finns ett väldigt intressant dilemma, eftersom alla som har ett husdjur, även om de inte vill det, humaniserar det på grund av hur vi lever idag. Men när du inte har ett husdjur, tror jag det är väldigt lätt att kritisera hur en person behandlar sina djur. Så varifrån kommer det jag berättar och som jag vill prata med er om idag?

  4. min veckans anekdot. Det visar sig att på måndagen gick jag på morgonstunden för att göra mitt pass och hämta papperen till mitt pass, eftersom jag som ni sa i vår sektion Hablemos de Viajar, har det gått ut och jag har ett annat resande som jag snart ska berätta om. Men det viktigaste är att när jag gick till mitt pass, när jag steg ur bilen, sprang en hund på mig. Jag trodde att den ville bitya mig, men den gjorde inte det, och istället började den snuffa på mina ben. Jag ska ge er kontexten...

  5. Jag var ute vid Plaza Mundo E. Sanningen är att jag aldrig går in i parkeringen vid Plaza, om jag inte stannar kring området, så jag stiger ur bilen och hunden börjar snuffa på mig. När jag märker att den inte är aggressiv, försöker jag bara att få den att gå. Men hon börjar följa efter mig, och plötsligt som Plaza Mundo E, är det pet friendly. Jag tror att de inte sa något, eftersom alla tänkte att det var min hund, och hon följde efter mig till passet, och när jag skulle gå in och göra min registrering och allt...

  6. Mitt papperarbete och fotografier. Polisen frågar: Hej ungdom, är det din hund? Och jag, nej, det är inte. Okej, då låt mig ringa säkerhet så att de tar bort henne. Jag går till säkerheten och ser hur hunden börjar snälla och gråta. Och jag får ett samvete och alla där säger: Oj, har du inte bestämt dig? Och jag berättade redan. Nej, men det är så att hon följer efter mig från ute. Och de säger, varför tar du inte den? Och jag i det ögonblicket kändes som om jag kolliderade. Och mellan att ja, nej. Så jag sa, okej, jag tar den. Och jag säger till de på passet: Hej, men jag har min tid 9-20. Han sa, nej, men om du tar den.

  7. och y todo y estamos viendo la situación, no te preocupes, ve a dejarla, ve a dejarla y regresa, solo regresa antes de la una y media y te respeto tu cita. Ahí voy de regreso. Para ese entonces en las escaleras le puse ya un nombre y le dije, bueno, te voy a poner Solovina, ¿no? Porque pues llegó solita, ¿no? Y le puse Solovina. Entonces ahí la Solovina ya me fue acompañando y la subí al carro y de repente sentí que estaba jadeando mucho y me entró nervio que me fuera a morder. Entonces me paré.

  8. en un puestito que vendían comida de esos puestos que venden panes y café y tortas no y le compré dos conchas se las comió en friega no se come las se come las este los panes digo que hago en donde la dejo porque en el departamento pues no la puedo meter donde tiene en su casa familiares pues todos trabajan entonces nadie está en su casa se me ocurrió irla a llevar a lavar a una veterinaria para que ahí se quedara lavando mientras veía

  9. qué iba a hacer con ella. Entonces la dejo y ahí va el primer impacto que tengo. O sea, como yo nunca he tenido mascotas, pues para mí es una perrita, ¿no? Y se merece el cariño, pero de una perra, o sea, ¿no? De un animal. Yo pensaba eso. En dos días ha cambiado mi perspectiva. Entro a la veterinaria y ¡ay, su hijita! ¡Qué bonita es su hijita! ¿Por qué tan flaca? Y yo, no, no, hija no, mi perra, ¿no? O sea, es una perrita que me acaba... ¡Ay, no, la hijita! Y yo, no, no, ¿cómo voy a humanizarla, no? ¿Cómo voy a decir hija a una perra? Pero bueno, digo, bueno.

  10. No, sí, es que me la encontré y así. No, ahorita nosotros la ayudamos. Y ya la despar... O sea, yo solo iba para lavarla y terminé. Con un costo de desparasitar, de comprarle su collar, de comprarle su cadena. O sea, todo, todo, todo, todo la desparasité. Y ya cuando me la llevo, todos, ¿cómo le vas a poner? Tu hija tienes que cuidarla. Te vamos a dar un seguimiento para que si te la quedas en observación siete días, le podamos hacer su carnet. Y entonces hay que vacunarla. Y entonces no dejes que tome agua de la...

  11. calle, aunque sea de la calle. No, hombre, me empezaron a dar y hasta me abrumé un poquito, ¿no? Porque de no tener así una responsabilidad con alguien, a de repente decir, guau, ahora la solovina es una responsabilidad, me... pues me shockeó, ¿no? Dije, guau, o sea, si los tratan como humanos y yo dije, no, para mí, pues si me la quedo, es una perrita, que tiene que tener respeto, tiene que tener cariño, pero pues siendo honestos, inclusive todavía el derecho los cataloga como objetos, ¿no? O sea, el código civil los reglamenta.

  12. Till ett djur som en... Det är en skämt, det är en skämt. Men det jag vill säga är att jag sa, Jag kommer inte att humanisera henne, eller? Men jag börjar se att hon omfamnar mig, smeker mig, tittar på mig med sina ögon och jag säger, Åh, denna hund. Okej, då tar jag med henne till lägenheten. Slutligen är hon nu avparasiterad, allt är klart. Och där har jag min Rumi. Och Rumi kommer och säger, Vi måste behålla henne. Låt oss bli en familj, eller? Så de tre. Och jag, nej, killen... Jo, det går, eller? Jag sa, det går, jag ger upp. Första natten gjorde hon nöd i hela departementet. Hon gjorde pipi

Continuar en el Dial

Explora el archivo completo de En los 30's

Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.

Ver Frecuencia