<link href="/assets/css/boxicons.min.css" rel="stylesheet" />
Kyclops Radio
Disruptores #37 Fanzine

¿Por qué cambió el nombre de Cindy Lee?

Eddie Snake 59:29
Crónica Editorial
por Eddie Snake

Cindy Lee och evolutionen av ett namn

"Programmet börjar med det tunga riffet från Inception, en sång som bryter mot den indie-traditionen som Cindy Lee är känd för. Bandet tar oss med på en resa genom historia, namn, logotyper och ljudlig evolution som du inte får missa."

Relato & Archivo Sonoro

Natten börjar med en dosis solid rock: Inception av Cindy Lee, en sång som bryter mot bandets indie-estetik och som presenteras som en kappan. Programledaren, Eddie Snake, annonserar den som bandets nyaste singel, men det som följer är en konversation som går längre än musiken och dyker in i historien bakom ett namn som nästan blev en krig med ett europeiskt band. Det är ett start som blandar nostalgi och nyfikenhet, med en dos av ironi när man nämner de europeiska 'gandallarna' som tog över logotypen.

Medlemmarna i Cindy Lee, Carlos Llamada och Ramón Saba, berättar hur de kom till bandet. Carlos, tangentist och gitarrist, berättar hur han började med klassisk piano och slutligen hamnade i ett indie-projekt med ett namn som nästan blev stöld. Ramón, basist, delar sin historia om hur han kastade sig in i basen utan tidigare erfarenhet, drivet av ett utmaning och en vän. Det är en konversation som blandar humilitet och passion, med anekdoter om improviserade övningar och sånger inspelade med fem dagars förberedelser.

Namnet Cindy Lee är en historia på egen hand. Programledaren blir entusiasm vid att lyssna på förklaringen: ett namn som uppstod från ett riff med delay, en skämt mellan kompisar och en logotyp som stals av ett europeiskt band. Namnbytet var inte lätt, men det var nödvändigt. Programmet dyker in i hur varje EPs namn (S, O, S) inte är slumpmässigt, utan en signal om hjälp och en ljudlig evolution. Det är ett exempel på hur ett band kan använda sin identitet för att utvecklas utan att förlora sin essens.

I temat om influenser visar programmet ett band med mångfaldiga rötter: från indie-pop av The Strokes till klassisk rock av Bon Jovi och punk av Green Day. Carlos, bandets 'popsito', berättar om sitt kärlek till band som Ruby Tates och The Strokes, medan Ramón delar sin kärlek till klassisk rock och punk. Det är en konversation som visar hur mångfalden i smak kan sammanföra sig i ett sammanhängande projekt.

Det kreativa processen hos Cindy Lee är samarbetsfull och spontan. Carlos och Ramón berättar hur idéerna kommer från olika håll: en akkordprogression, en arpeggio, en melodisk linje. Skapandeprocessen är som en kedja där varje medlem bidrar med något nytt. Det är en konversation som visar hur samarbete och kommunikation är avgörande för ett band som vill utvecklas.

Utanför presentationen av Inception är det intensivaste momentet i programmet. Carlos och Ramón berättar om hur denna sång är olika från deras vanliga stil, med moderna syntesare och en struktur som tvingar dem att tänka utanför deras komfortzon. Programledaren annonserar den som en singel som markerar ett förändring, och bandet presenterar den som en sång som pratar om hur händelser från barndomen och ungdomen förvränger vem vi är. Det är en sång som inte bara bryter mot stilen, utan också bryter mot bandets vanliga narrativ.

Programmet avslutar med en konversation om konserter och framtiden för Cindy Lee. Ramón berättar om sitt första festival, Wine Color Fest, och hur det var ett före och efter för bandet. Programledaren och musikerna är eniga om att professionellitet är avgörande för musikscenen i Mexiko, och att man måste anpassa sig till den nuvarande industrin utan att förlora sin essens. Avslutningen är känslomässig, med ett födelsedagsmeddelande och en sång av Sindelay som stänger programmet med en dos av nostalgi och hopp.

Audio íntegro en el archivo de Kyclops Radio.

Pistas Sonoras de la Emisión

3 cortes
  1. 01

    Inception

    Cindy Lee

  2. 02

    Inception

    Cindy Lee

  3. 03

    Uno Más

    Sindelay

Transcripción del episodio

Automatisk översättning från spanska · tidsstämplarna hoppar i ljudet

  1. en starkt omfamning där du än så länge är, den här vackra måndagsnatten, måndag den 30 januari, månaden är slut, det är dags att avsluta, och för att avsluta med en guldskiva har vi i kväll en superintervju, vi har en intervju med en bandit i staden, en band som säkert kommer att förvåna er, det som ni just hört

  2. Vad jag också vill säga, för att ge er lite mer kontext, det är en sång som de släppte 2018 på en EP som heter 7. De heter Sindalai. Välkomna Sindalai, hur mår ni? Idag har vi här hos oss Carlos Llamada. Hur mår du Carlos? Vad har hänt? Vad har hänt? Bra, allt bra, tack så mycket. Tack för inbjudan. Till min bror, tack så mycket för att vara här hos oss. Och till min höger har vi... Hur mår du?

  3. Bra, bra, jag är Ramón Saba, basist i Cindy Lay, och här, tack, Eddy, för att bjuda in oss. En stolthet att vara här hos er. En stolthet. Jag hade en blackout just nu, Ramón. Inga problem. Du glömmer och jag presenterar mig, inga problem. Det, bra. Så Ramón och Carlos, de två är medlemmar i Cindy Lay sedan början, eller hur? Berätta lite, till exempel, i din fall, Carlos, hur kommer du till denna band?

  4. ja, titta, bandet har redan en mycket bra tid, jag kom till bandet ungefär för 98 år sedan, ungefär jag kom till bandet via en vän som tidigare spelade här i bandet, han var gitarrist, faktiskt, han lyckades fortfarande att spela in och

  5. gitarrerna på första albumet, 7, på EP 7 och denna och jag träffade honom här på skolan, vi tog några lektioner tillsammans och han och så uppstod det, han berättade mig om projektet, vi pratade om allt det där, han bad mig att hjälpa honom med några inspelningar

  6. och sen sa han att om jag inte var intresserad av att vara med i projektet, eftersom jag studerade piano och tidigare spelade jag bara piano. Så jag gjorde vissa arrangement vid den här tiden och han sa ungefär, guuy, vi behöver en tangentist, vill du inte vara med? Och så, bra, jag sa ja. Och så, bra, åtta år senare är vi fortfarande här. Åtta år senare, efter att vi började spela igen. Har du alltid börjat med syntetisatorer här på denna sida?

  7. Ja, jag, bra, började med gitarr, men som att nej, som att nästan inte gav det mig från början, alltså, jag övade inte så mycket, verkligen, och sen blev jag mer intresserad av pianot, jag började med klassiskt piano, och sen efter det gick jag till den vågen av syntetisatorer och allt det där, och sen började jag spela mer gitarr, så bra.

  8. Så jag blev till slut tangentist och gitarrist, tangentist och gitarrist, stort makt, eller? Stort makt som bär stora ansvarsfrågor. Precis, jag måste bära dubbel på konserterna. Men också som bär allt det där är Javier, eller? Med trummorna. Nej, de bär det, jag sa, de bär det och de gör det en del, eller, killen?

  9. Du skickar mig en hälsning, han sa att du var den bra Javier, han kunde inte vara hos oss i kväll, men bra att han har den typen av hjälp. Och Ramón, Ramón Saba, hur kommer du till detta projekt, syndrom? Híjole, jag kom några år före Carlos, jag kom för att när vi var på gymnasiet, studerade vi där, flera som vi hade våra band och som goda tonåringar konkurrerade vi i bandkrig i skolan.

  10. och, och säg att de andra grundarna av Cindy Lay var som av en rivalband, så att säga, så att i viss mån så var det så att de två banden inte egentligen fortsatte, så de två banden bestämde sig och vi samlades för att göra en ny band med de vi ville fortsätta, de bjöd in mig till detta nya projekt som i grunden var de andra som lämnade, bara några, och jag kommer egentligen från att spela gitarr, jag spelade gitarr i det andra bandet

  11. Jag hade redan spelt i ganska lång tid, men de sa, hej, så det är faktiskt att vi saknar basist. Och det var som, hej, det är ju så att jag aldrig har spelat det, va? Men hej, hej, jag kastade mig. Så att säga, om ni vill, jag ville spela. Jag hade ingen band då. Och vi började med projektet. Det har gått en stund, verkligen. Och det var en utmaning för mig eftersom det var som, typ ett dag som i dag, en måndag. Det var som, hej, vi har övning på söndag och ta med dig dessa fem covers.

  12. av ett instrument som jag inte spelade och det var som, okej, jag har en bas som är dammig i mina rum som aldrig har använts och jag kastade mig i utmaningen och började spela, alltså, verkligen, vi gjorde en väldigt bra kemi med den här killen som Carlos nämner, Omar, som jag hoppas att ni lyssnar på, en väldigt god vän som också kommer att presentera sig hos oss snart, om en liten stund ger vi er mer detaljer

Continuar en el Dial

Explora el archivo completo de Disruptores

Emisiones anteriores, rarezas y crónicas sonoras del programa.

Ver Frecuencia